1. Kvinnan med uppskuren mun

En kvinna som stympats och mördats av sin man kommer tillbaka från andra sidan som en hämndlysten vålnad. Möter du henne frågar hon om du tycker att hon är söt, men oavsett vad du svarar kommer hon att skära sönder ditt ansikte med en vass sax…

2. Spökhistorien om den läskiga badkarsflickan

En olycksalig flicka som råkade halka i badkaret och sticka ut ögat mot en vass kant och sedan förblöda kan helt plötsligt dyka upp i just ditt badrum. Inte nog med det – hon kommer sedan att följa efter dig hela dagen och till slut dödar hon dig.

3. Hanako-san med den blodiga handen

Om du är inne på en offentlig toalett och knackar tre gånger på den tredje toalettdörren kommer en blodig hand plötsligt att stickas ut mot dig – det är Hanako-sans hand. Kanske bäst att inte testa

4. Onibaba – monstret som byter skepnad

Ett blodtörstigt monster som kan skifta skepnad och se ut som en snäll gammal kvinna. Men när hon lyckats lura hem dig till sig visar hen sitt rätta jag och dödar, kokar och äter upp dig.

5. Teke Teke – läskig är bara förnamnet

En japansk kvinna som råkade trilla på ett järnvägsspår och sedan blev ”klippt” mitt itu när tåget körde över henne. Sedan dess ”springer” hennes överkropp fram längs järnvägsspåret och använder armarna som ben. Och det går undan. Hinner hon ifatt dig hugger hon även dig mitt itu!

6. Se upp för spöken i Kiyotaki-tunneln!

Vi får hoppas att det inte finns några svenska tunnlar som liknar denna ökända japanska tunnel vars längd varierar beroende på vilken tid på dygnet du besöker den. Och har du oturen att se ett spöke när du är därinne går du en säker och plågsam död tillmötes…

7. Kan röda rummet-förbannelsen vara sann?!

Detta rum är inte fysiskt, utan en ”pop-up” som plötsligt dyker upp då din dator- eller mobilskärm åtföljd av en mjuk röst som frågar ”Gillar du det röda rummet?” Drabbar detta dig kommer du snart att hittas död.

8. Den onda lillasystern

Det är sent och du är ensam hemma – då dyker plötsligt en liten flicka upp från ingenstans och frågar dig ”Har du en lillasyster?” Oavsett hur du svarar kommer hon att ”bli” din väldigt krävande lillasyster som följer dig vart du går och som till sist dödar, helt enkelt för att du inte är ett tillräckligt bra storasyskon…

9. Spökhistorien om ”flickan i mellanrummet”

Denna likbleka flicka gömmer sig lite överallt i ditt hem där det finns en springa eller mellanrum som hon kan titta ut genom. Hon finns alltid där och iakttar dig… Om du får syn på henne kommer hon att föreslå att ni leker kurragömma, men när du under leken hittar henne tar hon med dig till en annan dimension, eller kanske rakt ner i helvetet. Oavsett kommer du aldrig tillbaka därifrån.

10. Onryo – det läskigaste spöket av dem alla!

De flesta spöken kan inte fysiskt skada oss människor, men Onryo är ett undantag – så se upp för hen! Det var Onryo som inspirerade till den ondskefulla spökflickan i den japanska skräckfilmen The Grudge.

11. Den dödliga dockan

Hitori kakurenbo är en mytisk japansk lek där du låter en docka bli besatt av en ond ande och sedan leker ni kurragömma. Gissa hur det alltid slutar? Det är såklart du som blir hittad av dockan, och du kan kanske lista ut vad som händer sedan…

Vem byggde det makabra pusslet av mänskliga ben? Och vilka var de olyckliga som fick sina kvarlevor skändade? Var de offer för en djävulsk seriemördare som ville visa sin makt för världen? Fallet med ”bensamlaren” i Rom är som taget ur en skräckfilm. Men det utspelar sig i verkligheten, i en förort till den italienska huvudstaden. Och allt börjar med att en pensionerad målare försvinner spårlöst.

Fredagen den 31 oktober 2003 tog 77-årige Libero Ricci sin dagliga förmiddagspromenad. Han var i god form för sin ålder och gick sin runda i grannskapet i förorten Magliana varje dag efter frukost.

Men den här dagen kom han aldrig tillbaka.

”Min far är en helt normal, enkel familjeman. Före pensionen gick han till jobbet på på morgonen och kom hem på kvällen. Han levde ett stilla liv, han hade inga laster, han var inte osams med någon och han hade inga fiender”, sa den förkrossade sonen Claudio Ricci till pressen efter försvinnandet.

Fallet togs upp av Italiens motsvarighet till ”Efterlyst”, men utan resultat. Libero Ricci var som uppslukad av jorden. Nästan fyra år gick utan ett spår av den gamle målaren.

Den 26 juli 2007 larmades brandkåren till en obebyggd ödetomt i Magliana, i en annan del av förorten och en bra bit från Riccis hem, i ett fattigt område med hög brottslighet. Gräs och sly brann som fnöske efter den regnfattiga sommaren. När elden var släckt hittade brandmännen skelettet.

Skallen låg nästan en meter från resten av benen, antagligen hade vattenstrålen från brandslangen flyttat på den. Resten av skelettet var intakt, förutom att händerna och fötterna fattades. Det såg ut att vara en vuxen person av medellängd. En nyckelknippa, svartnad av elden, och en bränd plånbok låg bredvid. Där låg också ett par skinnkängor och en yllejacka.

I plånboken fanns resterna av Libero Riccis ID-kort. Och en nyckel i knippan passade i låset till familjens hem. Polisen utgick från att det var den försvunne pensionären man hade hittat. Han hade förmodligen blivit rånad och dödad, eller lämnad att dö, på ödetomten.

Men Libero Riccis familj tyckte att det var något som inte stämde. De kände inte igen skorna och jackan som hittats vid kvarlevorna, och de förstod inte hur deras make och far hade kunnat hamna på denna gudsförgätna plats.

”Pappa gick aldrig långt, och han skulle aldrig ha gått till det här stället”,  sa Libero Ricci till pressen.

När rättsmedicinarna undersökte skelettet gjorde de en väldigt märklig upptäckt. Benen såg ut att komma från olika människor.

Ett dna-test avslöjade det otroliga: Skelettet var ett pussel, lagt av ben från minst fem olika personer. Och ingen av dem var Libero Ricci.

Kraniet tillhörde en kvinna i åldern 45-55 år. Hon hade dött mellan 2003 och 2006. Kvinnans tänder var i mycket dåligt skick, hon hade förmodligen aldrig besökt en tandläkare. Hennes DNA visade att hon var släkt med Libero Ricci på mödernet.

De två benen i högra underbenet kom från två olika kvinnor; en i åldern 20-35 år som dog mellan 1992 och 1998 och en i åldern 35-45 år som dog mellan 1995 och 2000.

Ett skulderblad kom från en man i åldern 40-50 år, som dog mellan 2002 och 2006.

Ett lårben kom från en man  i åldern 25-40 år som dog mellan 1986 och 1989.

Om fler personer är inblandade i skelettet vet polisen inte. Resten av benen var för illa medfarna och skadade av elden för att gå att dna-testa med tillgänglig teknik.

Polisen tror inte att benen kommer från gravplundring, eftersom man kommit fram till att skelettdelarna var helt rena från mjukdelar redan innan det började brinna.

”Det är inte möjligt för någon kroppsdel att bli ett rent skelett så snabbt, med tanke på när de här personerna dog. Det tar många år för den mjuka vävnaden att förintas helt på en begravd kropp”, säger Luigi Cipolloni från patologiska institutionen på La Sapienza-universitetet i Rom.

Cipolloni tror att den som gjorde det här är väl insatt i medicin och anatomi, eftersom alla benen i skelettet låg i korrekta positioner. Och elden var anlagd för att locka dit brandkåren, det är både han och resten av utredarna övertygade om. Någon ville att skelettet skulle hittas. Det var utlagt, säger Cipolloni, ”som ett konstverk”.

Men vem gjorde detta, och varför? Och hur kommer Libero Ricci in i bilden? Är det en seriemördare, som tagen ur en skräckfilm, som hemsöker Rom?

Bensamlaren hade inte bråttom. Han lät åren gå medan han kallt och metodiskt skördade sina offer. Han tog dem som han visste att ingen skulle komma att sakna.

De utvalda delarna av kropparna behandlade han för att få de perfekta benen till pusslet, rena och vita ville han ha dem. Kanske lät han dem ruttna i solen, kanske tittade på medan insekterna gjorde jobbet.

Så kom dagen för hans stora vernissage. Konstverket var utlagt, upplyst av eldsflammor och saluterat av sirener. Och publiken kom och förundrades över hans mästerverk. Villospåret han lagt ut fungerade precis som han hade tänkt sig. Succé!

Men bensamlaren är inte den som vilar på gamla lagrar. Hans nästa skapelse ska slå världen med häpnad. Och bensamlaren har inte bråttom…

Den lilla flickan är helt inne i leken, hon hukar sig över den lilla världen som hon byggt upp på marken framför sig. Då kommer den blixtsnabba attacken, för ett ögonblick förmörkas solen, starka vingar slår undan luften, kraftiga klor hugger tag i bytet, lyfter och stretar uppåt. Den stora rovfågeln får kämpa för att få upp den tunga bördan, vingarna slår inte lika elegant som de brukar, luftfärden är ansträngd och vinglig, men den stretar på, och vingslag för vingslag försvinner den allt längre bort från hemmet och tryggheten, barnet hänger till synes livlöst i klorna, flickan är för chockad för att ens kunna skrika…

Har det här skräckscenariot utspelat sig i verkligheten?

Nej, säger ornitologerna. En rovfågel kan enligt dem under inga förhållanden lyfta och flyga med ett så tungt byte som ett litet barn.

Men historierna om barn som blivit bortförda av rovfåglar berättas över hela världen. I denna flora av tragiska myter och tveksamma skrönor finns ett fall som är svårt att förklara bort, fallet med den norska ”örnflickan” Svanhild Hartvigsen.

Hon var tre år när det som beskrivs i början på texten ska ha hänt henne. Svanhild överlevde dramat och höll fast vid sin historia hela livet. Hon blev 81 år gammal och dog 2010.

Det var söndagen den 5 juni 1932. Svanhild var tillsammans med sin familj på besök hos släktingar på ön Leka i Nord-Trøndelag. Svanhild lekte ute på gården, vid 15.30-tiden var hon plötsligt försvunnen. Hundratalet personer engagerades i sökandet efter den lilla flickan, men hon var som uppslukad av jorden.

Först vid niotiden på kvällen hittade man hennes ena sko vid foten av Hagafjället. Någon lade märke till att havsörnarna, som hade ett bo uppe på berget, verkade oroliga och betedde sig konstigt. Tre unga män, Karl Haug, Jentoft Svendsen och Leif Andersen, beslöt sig för att ta sig upp på fjället.

– Vi var ju inte alls förberedda för att klättra, vi hade fortfarande kyrkkläderna på oss när vi beslöt oss för att klättra upp till boet. Det verkade otroligt att örnen skulle ha tagit barnet, men vi såg ingen annan lösning och tyckte att vi måste se efter, berättade Haug senare.

Under boet fanns en smal klipphylla. Svendsen kikade upp över kanten, och där hittade han henne. Svanhild låg på magen med blodiga händer, alldeles stilla.

– Hon är här, men hon är död, ropade Jentoft Svendsen till sina kamrater.

Men Svanhild var vid liv. Under sina fyra lager med sönderrivna kläder var flickan i stort sett oskadd.

– Jag satt tyst som en mus och lekte med några småstenar på gården. Då såg jag plötsligt hur örnen kom emot mig, Det nästa jag minns är att jag låg på klipphyllan, och såg hur örnen kom emot mig igen, med de där stora klorna. Det var fruktansvärt, berättade Svanhild senare.

Hon kom ihåg hur hon kastade stenar mot örnen för att freda sig.

– Jag var bara tre år, men jag slogs för mitt liv, för att överleva. Annars hade nog örnen slitit mig i stycken och matat sina ungar med mig.

Distriktsläkare K Fossum som undersökte Svanhild efter dramat fann att hon var oskadd så när som på ett skrubbsår i pannan. Den ena skon saknades, det var den som man hade hittat nedanför fjället. Den oskyddade foten var oskadd och strumpan var hel och ren. Läkaren kunde inte se någon bättre förklaring än att en örn faktiskt hade flugit upp med flickan till klipphyllan, 1,7 kilometer bort och 180 meter upp.

Läkaren vägde Svanhild på den enda våg som fanns att tillgå på gården, ett ålderdomligt träbesman. Han kom fram till att flickan vägde 19 kilo, en uppgift som ifrågasatts genom åren. Det kan ha varit så att läkaren förväxlat skalorna på vågen och att flickan i själva verket vägde knappt 10 kg.

10 kg är ändå väldigt mycket mera än de drygt 3 kg en havsörn enligt experterna klarar av att lyfta.

– Den här historien hör hemma bland historierna om tomtar och troll. Det här har aldrig hänt, konstaterade den norske ornitologen Morten Ree.

Men Svanhild höll fast vid sin historia. Hon kom inte ihåg själva flygturen, hon förmodade att hon svimmat av när örnen lyfte upp henne. Men det som hände före och efter, det var precis som hon berättade, det hävdade hon i alla år.

Och folket på Leka trodde och tror fortfarande på örnrovet. Det pratas om speciella vindförhållanden som kan ha hjälpt örnen att lyfta flickan, det talas om folk som sett rovfåglar fara iväg med stora byten som renkalvar.

Skeptikerna menar att Svanhild antagligen klättrade upp på fjället själv. På den här sidan finns en filmad intervju med Svanhild, efter intervjun tar reportrarna sig upp till klipphyllan där flickan hittades. Döm själv om du tycker det är rimligt att anta att en ensam treåring skulle ha klättrat upp till platsen där Svanhild hittades.

https://www.nrk.no/trondelag/_orne-jenta_-pa-leka-er-dod-1.7381683

I början på 1900-talet begick någon det perfekta mordet. Offret stuvades in i en tunna, dumpades i en övergiven brunn och försvann för alltid… eller i alla fall i nästan hundra år.

Kanadas kallaste cold case har det kallats, fallet med kvinnan i brunnen. Polisen har låtit rekonstruera mordoffrets ansikte, i hopp om att kunna ge henne ett namn och en begravning.

Kanske kan någon känna igen hennes ansikte från ett gammalt fotografi. Kanske kan någon dra sig till minnes en gammal släkthistoria om en mormorsmor eller gammelmoster som försvann för länge sedan.

– Vi tycker det är spännande. Och jag tror att det här går att lösa, säger Phil Farion som håller i utredningen.

Sommaren 2006 grävde Cal Schroyen och hans arbetskamrater från JBA Petroleum upp gamla bränsletankar under en parkeringsplats i Sutherlandområdet i Saskatoon, när ett svart föremål rullade fram ur grävskopan.

– Det såg konstigt ut, så vi tog upp det. Det var en skalle från en människa.

Polisen grävde fram en komplett kvinnokropp, bitar av en tunna, trasiga flaskor och fragment av damkläder – artefakter från en svunnen tid. En mansväst och ett par byxor var ihoprullade till en boll bredvid kvarlevorna.

Kvinnans kropp var välbevarad. Blandningen av bensin och vatten i brunnen hade medfört att fettvävnaden i kroppen omvandlats till en vaxartad substans. Även håret och delar av inälvorna fanns kvar. Och rättsmedicinarna lyckades ta tillvara DNA från kvinnan. Genom att jämföra med en nu levande släkting är det därmed möjligt att fastställa vem hon var.

Hon var en frisk vit kvinna, 25-35 år gammal, drygt 1,50 lång. Hon bar sitt långa bruna hår uppsatt i nacken enligt tidens mode, hon hade bruna ögon och en framträdande näsa. Hennes figursydda jacka, höghalsade blus och fotsida kjol kommer från någon gång mellan 1910 och 1920. Eftersom brunnen var övergiven när kroppen dumpades i den torde mordet ha skett efter att staden fick vattenledning 1914.

Runt halsen bar hon en kedja i 18 karats guld. Guld av så hög kvalitet var en sällsynthet på prärien när seklet var ungt, högst sannolikt kom kedjan och kanske också kvinnan från Europa.

Hur kvinnan dött går inte att fastställa, men allt tyder på att hon blev mördad. Efter döden har någon tryckt ner henne i en sjömanssäck, som därefter pressats ner i en tunna. För att få ner kroppen i tunnan sågade den troliga gärningsmannen av kvinnans ena arm.

Därefter dumpades tunnan med innehåll i den övergivna brunnen, där den fastnade någonstans i mitten. Polisen tror gärningsmannen också slängde ner sina egna, förmodligen blodfläckade, kläder för att undanröja bevismaterial.

Sutherland var en livlig liten stad i början på seklet, en knutpunkt på Pacific Railway som i klassisk vilda västern-anda drog till sig alla sorters folk. Här fanns horder av rallare som lade räls långt borta från hem och familj, här möttes genomresande, bondfångare, lösdrivare och prostituerade.

Brunnen där kvinnan låg var belägen bredvid det dåvarande stadshotellet,  the Sutherland Hotel, en populär samlingsplats för spel och drickande.

Kvinnan kan ha varit en prostituerad som tjänade sitt uppehälle kring saloonerna i den här tuffa miljön. Men hennes kläder och halskedjan tyder på att det här var en ganska välbärgad dam, en kvinna från medelklassen. Kanske en kvinna som kommit från Europa för att söka upp sin emigrerade äkta man, en man som hunnit skaffa ett nytt liv på andra sidan Atlanten. Eller var hon kanske ett offer för stadens ökända aborterare?

Dussintals DNA-tester har genomförts, men kvinnan i brunnen är fortfarande oidentifierad och namnlös. Vem tror du hon var?

Myt: Vikingarnas hjälmar hade horn

Hjälmarna med horn dök först upp som en kostym i en Wagner-opera under 1800-talet. Så nej, de riktiga vikingarna hade tydligen inte horn på sina hjälmar. 

Myt: Hajar kan inte få cancer

Hajar kan visst få cancer och särskilt hudcancer. (sägs det! men har gjort en research men hittar ingenting om hudcancer hos hajar.) så .. vad säger ni? 

Myt: Napoleon var kortväxt

Napoleon var faktiskt 1.70 meter lång och därmed över den franska genomsnittshöjden på 1700-talet.

Myt: Det är Satan som styr i helvetet

I bibeln står det ingenting om att det är Satan som härskar i helvetet

Myt: Det är farligt att svälja tuggummi

Tuggummi består av en gummibas med smak-, färg- och sötningsämnen. Flera av tillsatsämnena kan brytas ner i magen utan problem, men själva gummit kommer inte kunna brytas ner och passerar raka vägen genom magsäcken. Den kommer inte att fästa sig på insidan av magsäcken, utan du bajsar ut hela gummibasen istället.

Myt: Guldfiskar har ett minne på tre sekunder

Guldfiskar är kanske inte de smartaste ryggradsdjuren, men de har faktiskt ett minne som varar i hela tre månader. Vilket typ är längre än de flesta politikers... ;)

Myt: Vi har bara fem sinnen

Tydligen har vi faktiskt tjugo olika sinnen, vilket bland annat inkluderar balans, smärta, rörelse, hunger, törst etc.

Myt: Alkohol gör dig varmare

Alkohol kan faktiskt sänka kroppstemperaturen, men får samtidigt de yttre blodkärlen att öppna sig, vilket skapar en känsla av värme

Myt: Evolutionen är "bara en teori"

I vetenskapen så är en teori allt som är mer än bara en hypotes. Som oftast en välundersökt idé som kombinerar olika typer av information och uppgifter från flera observationer. 
Så ja, ordet teori används ofta lite... fel. 

vad kul att ni har röstat på vad ni vill läsa om!!

så kommer att skriva om Spöken och myter så får vi se vad ni tycker om det.

Sleep tight..